Monstret
Tema skräck
Läsa, anteckna och besvara
Läs utdraget om monstret och vad som hände honom efter det första utdraget. Anteckna stödord för att komma ihåg händelseförloppet. Till texten har du frågor att besvara. När du har besvarat frågorna till texten ska du besvara tre frågor som berör båda utdragen (detta och den med mer fokus på Victor Frankenstein).
Monstret
Monstret tog sig efter tumultet osett ut i skogarna och höll sig gömt. Långt senare, när det åter möter sin skapare, berättar det om sina trevande försök att närmare sig människorna.
Klockan var omkring sju på morgonen, och jag längtade efter mat och tak över huvudet. Slutligen fick jag se en liten koja på en höjd, antagligen byggd av någon fåraherde. Detta var nytt för mig, och jag undersökte den med stor nyfikenhet. Jag fann dörren öppen, och steg in. Bredvid brasan satt en gammal man och gjorde i ordning sin frukost. Han vände sig om, när han hörde ljud, och då han fick se mig, gav han till ett högt skrik och sprang ut ur kojan och över fälten med en fart, som hans svaga utseende knappast låtit vänta. Hans gestalt, som inte liknade någonting jag sett tidigare, överraskade mig liksom hans flykt. Men jag var förtjust över kojan. Här kunde inte snö och regn tränga in. Golvet var torrt, och kojan tedde sig för mig ljuvlig och gudomlig. Jag slukade girigt återstoden av herdens frukost, vilket bestod av bröd, ost, mjölk och vin. Det sistnämnda tyckte jag emellertid inte om. Uttröttad lade jag mig sedan ned på halmen och somnade.
När jag vaknade var det mitt på dagen, och lockad av solen, som lyste på den vita marken, beslöt jag att fortsätta min färd. Jag lade återstoden av frukosten i en påse, som jag hittade, och gav mig sedan iväg över fälten tills jag i skymningen kom fram till en by. Den gjorde ett fantastiskt intryck! De små stugorna och de större husen väckte min oförställda beundran. Grönsakerna i trädgårdarna, och mjölken och osten, som stod i fönstren retade min aptit. Jag gick in i ett av de största husen, men jag hade knappast kommit innanför dörren, förrän barnen började skrika och en kvinna svimmade. Hela byn kallades dit. Somliga flydde, andra angrep mig med stenar och alla sorters kastvapen, och ordentligt mörbultad flydde jag utåt landsbygden och tog min tillflykt till ett lågt alldeles tomt skjul, som gjorde ett ynkligt intryck efter alla de palats jag sett i byn. Detta skjul hörde till en liten fin och nätt stuga, men med min senaste dyrköpta erfarenhet vågade jag inte gå in. Min tillflykt var byggd av plankor och så låg, att jag med nöd kunde sitta upprätt i den. Det låg inga plankor på golvet, som utgjordes av stampad jord, men det var torrt, och trots att vinden trängde in genom otaliga springor, tyckte jag att det var ett behagligt skydd mot snö och regn.
I skjulet kunde monstret leva nära människor utan att skrämma dem. Efterhand börjar det fundera över sitt liv och sitt värde.
Jag fick anledning att fundera över mig själv. Jag lärde mig, att de egenskaper dina medmänniskor mest uppskattar, var gamla och obruten härstamning kombinerad med rikedom. Endast om man besitter dessa egenskaper kan man bli respekterad, och utan dem anses man utom i mycket sällsynta undantagsfall som mindervärdig och slav, dömd att ödsla sina krafter till de få utvaldas fördel! Och vad var jag? Jag visste absolut ingenting om min tillkomst eller min skapare, men jag visste, att jag inte ägde några pengar, inga vänner, inget slags egendom. Vidare var jag utrustad med en avskyvärt ful kropp. Jag var inte ens av samma natur som människorna. Jag var rörligare än de och kunde klara mig på en torftigare diet. Jag kunde bättre uthärda värme och kyla än de och jag var mycket större. När jag såg mig omkring, varken hörde eller såg jag någon som liknade mig. Var jag då ett monstrum, en skamfläck på jorden, som alla människor flydde och ingen ville kännas vid?
Jag kan inte beskriva hur förtvivlad dessa tankar gjorde mig. Jag försökte förjaga dem, men förtvivlan bara ökade ju fler erfarenheter jag gjorde. Å, att jag för alltid stannat kvar i skogen och inte känt annat än hunger, törst och kyla.
Vad kunskap är för en egendomlig sak! När man en gång fått den suger den sig fast som en igel. Jag önskade ibland att jag kunde skaka av mig alla tankar och känslor, men jag lärde mig att det bara fanns ett sätt att undkomma smärtsamma känslor, och det var döden, som jag fruktade ehuru jag ännu inte förstod vad den innebar. Jag älskade det goda och beundrade mina grannars sympatiska sätt och fina egenskaper, men jag var avstängd från umgänge med dem utom på ett sätt som jag stal mig till, när jag var osedd och okänd, och som snarare ökade än tillfredsställde min längtan att vara en av dem.
Men var fanns mina vänner och släktingar! Ingen far hade sett på mig som barn, ingen mor lett mot mig och smekt mig, och om de hade funnits, så var hela mitt förflutna liv nu bara en tom fläck av vilken jag ingenting kunde urskilja. Så långt tillbaka jag kunde minnas hade jag varit lite stor och lång. Jag hade aldrig sett någon som liknade mig eller hade någonting gemensamt med mig. Vem var jag? Frågan inställde sig gång på gång och kunde inte besvaras.
Frågor att besvara
- Vilka erfarenheter gör monstret ute i det fria? Vilka behov känner det av?
- Hur behandlas monstret?
- I skjulet funderar monstret över sin egen uppenbarelse och sitt värde och jämför sig med människorna. Vad kommer det fram till?
- Vad är det som gör monstret “mänskligt”?
Övergripande frågor till båda utdragen
Läs båda utdragen igen. Vilka ingredienser som blivit vanliga inslag i nutida skräckberättelser hittar du? Skriv ner vilka du hittar och varför du valde ut dessa
Vetenskapsmannen Frankenstein ville lösa “livsalstringens gåta”.
- Hur gick han tillväga?
- Hur går motsvarande forskning till idag?
- Känner du till någon nutida populär berättelse på samma tema: vetenskapsmannen som alstrar liv, och till slut katastrof?
“Odjuret med mänskliga känslor” är ett tema som dyker upp då och då, särskilt inom populärkulturen. Har du stött på det någonstans?