Språket har funnits i området långt innan gränsen mellan Sverige och Finland drogs 1809, en händelse som gjorde Tornedalen till en del av Sverige. Detta innebär att meänkieli är en viktig del av Sveriges historia och kulturarv. Trots detta har språket inte alltid haft den respekt och det stöd det förtjänar.

Under 1900-talet blev meänkieli, precis som finska, utsatt för en hård och orättvis behandling. På många skolor i Tornedalen var det förbjudet att tala meänkieli. Barn som försökte använda sitt modersmål kunde bli straffade, både fysiskt och verbalt. Den svenska staten såg på den tiden språket som ett hinder för integration och ansåg att alla skulle tala svenska för att landet skulle vara enat.

Denna politik av förbud och tvångsassimilering har haft stora konsekvenser. Många som växte upp i Tornedalen under denna tid känner idag en sorg och saknad över att ha förlorat sitt språk och en del av sin kulturella identitet. Trots detta finns det idag en stark vilja att bevara och återuppliva meänkieli. Genom utbildning, kulturarbeten och officiellt erkännande som minoritetsspråk har nya generationer möjlighet att upptäcka och hålla språket levande.