NYSVENSKA
NYSVENSKAN 1526-1906
Nysvenskan är den period då det svenska språket börjar närma sig den svenska vi använder idag. Perioden inleds år 1526, vilket hänger ihop med att Gustav Vasa lät översätta Bibeln till svenska. Detta skedde i samband med reformationen, då Sverige bröt med den katolska kyrkan. Tidigare hade Bibeln endast funnits på latin, vilket gjorde att vanligt folk inte kunde ta del av innehållet.
Riksspråk och bibelöversättning
Efter att Sverige lämnat Kalmarunionen ville Gustav Vasa stärka landet som nation. En viktig del i detta var att skapa ett riksspråk, alltså ett språk som fungerade och såg likadant ut i hela Sverige. För att lyckas med detta behövdes en text som användes över hela landet och som många människor kom i kontakt med. Bibelöversättningen blev därför ett viktigt verktyg i arbetet med att skapa ett gemensamt språk.
År 1526 blev översättningen av Nya testamentet klar och år 1541 trycktes hela Bibeln på svenska. Bibeln var inte tänkt att läsas tyst hemma, utan att läsas högt i kyrkor över hela landet. På så sätt mötte människor i olika delar av Sverige samma språk, samma ordval och samma meningsbyggnad, oavsett vilken dialekt de talade till vardags.
Bibeln fick därför mycket stor betydelse för hur svenskan skulle skrivas. Texterna fungerade som en språklig norm och visade hur ord skulle stavas, hur meningar byggdes upp och vilka ord som skulle användas. Detta innebar att Bibeln skapade gemensamma skrivregler för hela riket.
Tidigare hade det inte funnits några fasta skrivregler. Människor skrev ofta som de talade, och stavning och grammatik kunde variera kraftigt mellan olika landskap, städer och till och med mellan byar. Samma ord kunde stavas på flera olika sätt beroende på var i landet texten skrevs. Med Bibelöversättningen började svenskan därför bli mer enhetlig och likadan i hela Sverige.
Boktryckarkonsten och spridning av språket
Genom boktryckarkonsten, som infördes i slutet av 1400-talet, kunde Bibeln tryckas i många exemplar. Det gjorde att fler kunde ta del av samma texter. Även om många människor ännu inte kunde läsa gick de flesta i kyrkan varje söndag, där Bibelns texter lästes högt. På så sätt spreds ett gemensamt språk över hela landet och bidrog till ett gemensamt ordförråd och gemensamma uttryck.
enklare grammatik
Under 1600- och framför allt 1700-talet började svenskans grammatik förenklas. Språket började allt mer likna dagens svenska. En person som hade stor betydelse för denna utveckling var Olof von Dalin, som gav ut tidskriften Then Swänska Argus mellan åren 1732 och 1734. Hans texter var skrivna på ett språk som låg närmare talspråket än tidigare skriftspråk. Detta bidrog till att skriftspråket blev enklare och mer lättläst.
Under nysvenskan förändrades även uttalet. Till exempel började:
sk- uttalas som sj-ljud (skäms)
dj- uttalas som j-ljud (djur)
kj- uttalas som tj-ljud (kjol)
Många av dessa förändringar kom senare att ligga till grund för stavningsreformer under början av 1900-talet.
Lånord under nysvenskan
Under 1500- och 1600-talet fortsatte svenskan att påverkas starkt av tyskan, bland annat genom handel och administration. Många tyska lånord kom in i språket, till exempel stad, arbete, handel och verkstad.
Under 1600- och 1700-talet tog istället franskan över som det språk som påverkade svenskan mest. Frankrike var då en politisk och kulturell stormakt i Europa. Vid det svenska hovet talades franska ofta, och Gustav III använde franska i stor utsträckning. Exempel på franska lånord är chef, konsert, choklad och mustasch.
Detta visar ett tydligt mönster: det språk som har mest makt och inflytande i världen är ofta det språk som påverkar andra språk mest.
Alla lär sig läsa och skriva
Under 1800-talet skedde en stor förändring i Sverige när det gäller utbildning. År 1842 infördes folkskolan, vilket innebar att alla barn skulle gå i skola och lära sig att läsa och skriva. Det gjorde att skriftspråket fick ännu större betydelse och att fler människor kunde ta del av det svenska språket i skrift.
Så känner du igen en text från nysvenskan
Tidig nysvenska (1500-tal):
Latinskt alfabet
Äldre men mer enhetlig stavning
Färre böjningar än fornsvenska
Högtidlig stil
Religiöst innehåll vanligt
Sen nysvenska (1700-tal):
Nästan modern svenska
Äldre stavning (t.ex. the, skrifwen)
Förenklad grammatik
Talspråksnära stil
Om du ser detta – tänk så här
Om en text är ganska lätt att förstå men har äldre stavning kan den vara nysvensk. Ju längre fram i perioden vi kommer, desto mer liknar språket dagens svenska.
