URNORDISKA
URNORDISKA
Läs, sammanfatta och besvara
I den här delen av arbetsområdet kommer du att lära dig om urnordiskan och varför det är vårt första språk hör uppe i Norden.
Du ska läsa texten, sammanfatta den och besvara frågorna längst ner.
Källa: Kunskapsmedia
Urnordiska
När ett språk skapas och går från att vara en dialekt till ett eget språk är svårt att veta. För att kunna bestämma detta behövs det nedskrivet material. Detta är varför vi idag vet att vi i Norden hade ett gemensamt språk som idag har fått namnet Urnordiska.
Urnordiska är det äldsta kända språket som talades i Norden och kan ses som föregångaren till svenska, norska, danska och isländska. På den här tiden pratade alla i Norden ungefär samma språk, men med tiden började det förändras och utvecklas åt olika håll. Eftersom få människor kunde skriva, och eftersom det mesta skrevs på material som inte höll särskilt länge, finns det väldigt lite bevarat från denna period. De få texter vi har kommer främst från runinskrifter på sten.
Att vi hade ett gemensamt urspråk i Norden visar att språken idag härstammar från ett gemensamt språk. Det är också anledningen till att vi, även om språken idag räknas som separata språk, ofta kan förstå vad som sägs och skrivs på de olika språken. Norrmän, svenskar och danskar brukar därför kunna prata med varandra på sitt modersmål och ändå förstå vad den andra säger.
Hur skrev och pratade man på urnordiska?
Urnordiskan skrevs med runor, ett särskilt alfabet som kallades den äldre futharken och bestod av 24 tecken. Runorna ristades ofta in på sten, trä och metall. Eftersom trä är ett material som bryts ner med tiden har nästan inga sådana inskrifter bevarats. Stenarna däremot har klarat sig bättre, men eftersom människor under senare tider återanvänt dem som byggnadsmaterial har många inskrifter gått förlorade.
Språket var mer komplicerat än dagens svenska. Orden förändrades beroende på vilken roll de hade i en mening, ungefär som i tyska idag. Det fanns olika ändelser för att visa om ett ord var ämnet i en mening, tillhörde någon eller var objektet. Till exempel kunde samma ord ha olika ändelser beroende på om det betydde “en man”, “till en man” eller “av en man”.
Urnordiskan hade också många långa ord eftersom man satte ihop flera betydelser till ett enda ord. Ett exempel på ett urnordiskt ord är harubanaR, som senare blev fornsvenskans harbonde och dagens härbonde (en person som ansvarade för soldater i en by).
Språket hade även ett th-ljud som idag finns kvar i engelskans “the”.
Runinskrifter – våra enda bevarade texter
Eftersom det inte fanns papper eller böcker från den här tiden har vi väldigt få texter bevarade. De flesta inskrifter är korta och består oftast av namn eller korta budskap. Några exempel på urnordiska runinskrifter är:
- Gallehushornen (Danmark, ca 400 e.Kr.) – en av de äldsta inskrifterna med den äldre futharken.
ᛅᚠᛏ ᚢᛅᛘᚢᚦ ᛋᛏᛅᚾᛏᛅ ᚱᚢᚾᛅᛦ ᚦᛅᚱ
ek hlewagastiz holtijaz horna tawido
(Jag, Hlewagast från Holt, gjorde hornet.) (modern översättning)
- Kylverstenen (Gotland, ca 400 e.Kr.) – den äldsta kända runraden med alla 24 runor.
- Eggjumstenen (Norge, ca 600 e.Kr.) – en av de längsta inskrifterna från urnordisk tid.
Många forskare tror att runinskrifterna hade en magisk eller religiös betydelse snarare än att vara vanlig vardagsskrift. Det var inte som idag, när vi skriver för att kommunicera – istället ristades runor in vid speciella tillfällen, kanske för att hedra en viktig person eller för att be om lycka i strid.
Varför förändrades språket?
Språk förändras alltid, och under den senare delen av urnordisk tid började flera stora förändringar ske. Många långa ord blev kortare eftersom man började hoppa över vissa vokaler i slutet av ord. Ett exempel är att ord som tidigare varit långa och svåra att uttala blev enklare. Dessutom förändrades vissa ljud, och det gjorde att språket i olika delar av Norden började skilja sig åt.
Vid vikingatidens början runt år 800 e.Kr. hade urnordiskan utvecklats så pass mycket att man brukar tala om att ett nytt språk växte fram: runsvenska. Det är den första riktiga fasen av svenska språket och en viktig del av den svenska språkhistorien.
Äldre futharken
Så känner du igen en text från den här tidsepoken
Skriven med äldre runor
Mycket korta texter
Ofta namn eller ägarmarkeringar
Inga sammanhängande berättelser
Inga lånord.
Att göra
- Läs texten och sammanfatta i punktform eller med hjälp av ett fåtal meningar.
- Besvara: Varför kallas språket Urnordiska?
- Besvara: Vilka skillnader finns det mellan urnordiska och svenskan?
- Titta på den Äldre futharken (gamla runalfabetet), skriv ditt namn med runor med papper och penna. Använd sen kameran på din dator för att ta en bild som du lägger in i ditt dokument.